Nu har jag tänkt, tänkt jätte mycket. Tog en liten prommenad i det jätte kalla vädret, kanske lite ovärt men ändå behövligt. Jag behöver alltid vara ensam när jag tänker. Jag tror att det är just det kalla snöiga vädret som får mig att tänka. Jag har iallafall kommit fram till många saker under min prommenad: Jag är en väldigt snäll person, bryr mig verkligen om andra och sätter andra gärna framför mig så de ska få det bästa, någonting som jag inte borde göra eftersom det slutar bara med att det är jag som blir sårad i slutet. Jag är väldigt känslig och mitt självförtroende är verkligen i botten. Vilket jag tror beror just på att jag kanske är lite för snäll, jag måste lära mig att väga upp min snällhet eller vad man ska säga, man måste hitta balans mella snällheten och tuffheten hos sig, att det är ok att man säger ifrån och säger precis vad man tycker ibland.Inte helatiden sitta och hålla med och göra alla andra glada, man måste tänka på sig själv. Men hur ska man klara det när man hela sitt liv har varit den lilla snälla tjejen som alltid håller med. Ja, det snurrar i min hjärna just nu!

Jag tror verkligen på kärleken, många lägger alldeles förstor vikt på kärleken (ja, jag gör det) faller den faller jag. Jag kanske ser stark ut på utsidan men på insidan kan det vara kaos. Man måste tänka på att man har inte kommit till den här jorden för kärleken, inte för att hitta din andra halva utan för att vara din egna hela. Det tycker jag är viktigt att komma ihåg för annars kommer det bli jobbig. Alltså det blir ett rörigt inlägg just nu, för jag snubblar bara in på olika tankar helatiden. Huvudsaken med livet är väl att man ska vara lycklig inte olycklig. Jag är jätte lycklig men sen kan det komma dagar då de olyckliga känslorna tar över. Vad ska man göra då? Ligga kvar i sängen hela dagen och inte göra någonting eller ta itu med tanknarna, shit jag vet inte. Nu var det iallafall ett tag sen jag var olycklig. Vilket absolut beror på alla fina människor som jag har runt om mig. Det är viktigt att uppskatta människorna för dem, de är. För dem människorna kan vara en del av ditt egna hela jag. Inte bara en person som väger upp din andra halva.
Jag hade med mig min ipod på prommenaden och det kom en låt med simple plan, When I'm Gone, i den låten finns frasen som är rubriken till det här inlägget " Leave The Past In The Past, Gonna Find The Future". En fras som är så otroligt viktig, jag kan lätt sitta och tänka och grubbla saker som har hänt för länge sedan och komma in på tankar som att "om jag hade gjort så hade det ändrat nått" tex. Jag känner att det är viktigt att det som är gjort är gjort, se det som en erfarenhet inte någonting som man ska sitta och tänka på veckor, månader och tillochmed år senare. Ett misstag ska inte ses som ett misstag utan även här en erfarenhet. Ett liv fullt av erfarenheter, lycka, vänner och kärlek är ett helt liv, visst, men huvudsaken är den att du mår bra. Man ska alltid tänka på att sätta sig själv först i vissa situationer, skit i om människor snackar skit, för de som gör det är bara avundsjuka på dej, bara för att dom vill vara precis som du.
Det var typ det och jag ber verkligen om ursäkt för ett rörigt inlägg, men det känndes bra för mig att få ur mig de som jag har tänkt på ikväll.