Nu sitter jag här på jobbet, framför datorn och filosoferar, medan gamlingarna sitter och tjattrar i bakgrunden. Fläkten ligger i nacken, men ändå rinner svetten i pannan.
Det här är mitt första sommarjobb, eller ja, första jobb borde jag väl säga. Och det känns som att jag har tagit ett stort steg in i vuxenvärlden. Sen om jag har mognat eller inte ska jag själv inte yttra mig om tror jag.,!

Men när jag sitter här så finns det mycket man kan fundera kring och när tanterna sitter och talar om "den gamla goda tiden" så är det svårt att inte komma att tänka på sin egen, förstås inte lika gamla, men fortfarande goda tid.. när man knappt var en tvär hand hög och sprang över gränsmattan med actionfigurerna i händerna och lekte Superman eller vad det nu var. Sommaren kändes som en evighet och man hade all tid i världen på sig att göra alla de där sakerna som man ville göra medan solen stod högt på himmelen.

Alla vänner hade alltid tid att leka och jobb...va fan är det för något? Jo men de är ju sånt som mamma och pappa håller på med och som mormor och morfar har blivit för gamla för.
Vad jag ska jobba med när jag blir stor? Jag ska bli Superman!
Äh, du kommer nog på något bättre ska du se, du har gott om tid på dig lilla Amanda.

Men nu sitter man här, och tiden har hunnit ikapp, och jag vill fortfarande bli Superman. Fatta chill att bara flyga runt, bekämpa skurkar, rädda vackra kvinnor i nöd och hyllas som hjälte. Man behöver aldrig fundera på att räkningarna ska betalas, eller att mat ska inhandlas eller på att man behöver plugga vidare. Inte heller behöver man tänka på förhållanden, man räddar ju nya varje dag och har antagligen ett gäng beundrare som hänger efter en.

Vore inte det drömmen? jo, det är väl just vad det är, en sketen dröm. Nu måste jag nog försöka fokusera på verkligheten ett tag till. Annars är väl risken att jag slänger upp en hostande kärring på ryggen och försöker flyga ut genom fönstret (kan inte sluta bra när man jobbar på tredje våningen).

Fantiserar jag för mycket för mitt eget bästa? Kanske. Men det är mitt sätt att hantera den läskiga och oförutsägbara framtiden. 



//Am