Igår hade mitt huvud drabbats av de vanliga syndromet "måndagströtthet", som oftast inträffar en gång i veckan på just måndagar. Denna "sjukdom" brukar medföra symptom som social okompetens, arga blickar och en förmåga att slänga ur sig spydiga kommentarer hit och dit. I och md att jag förklarat detta så hoppas jag att ni som känner er drabbade förstår.

Men trots denna trötthet satt jag kvar framför datorn in på småtimmarna igår, utan någon speciell anledning förutom den att jag hade lust till det.

När jag väl kröp ner under täcket och lade mitt tunga huvud på kudden somnade jag på minuten! Sov som en stock gjorde jag också.. i några timmar.

Det var fortfarande mörkt, näst inpå kolsvart i mitt rum när jag vaknade av något hemskt ljud. Jag låg kvar och undrade om jag hade hamnat mitt i en skräckfilm, ljudet kom närmare och närmare. Efter några långa sekunder kände jag igen ljudet. Det var den förbannade väckarklockan såklart! Först nu förstår jag vad Lexi menar med att melodin jag använder som alarm på mobilen är så skräckinjagande.

Jag tog upp luren från golvet, och stängde av alarmet. Såg att jag tydligen hade somnat med den i handen medan jag skrev ett sms. Men så långt som att skicka iväg det hann jag inte innan ögonen föll ihop.

Klockan stod på 7.16, otroligt att det kan vara så mörkt så här dags! Min lust att gå upp, klä på mig och gå till skolan tangerade just nu med noll. Varför ska jag göra det för, när sängen är så otroligt skön, varm och gosig!?

Trots detta kämpade jag mig upp, drog på mig sockar, och klampade ut till datorn. På tre klick och en scroll hade jag helt plötsligt fått en ledig dag. Fantastiskt.

Hann knappt krypa tilbaka under täcket innan nästa alarm gick. Mamma. Som skrek åt mig att gå upp. Jag svarade att jag var på väg (vilket jag inte var).
Ååh, underabara, varma duntäcke vad jag älskar när du håller om mig och värmer mig...

du-DUNKDUNKdu-du-DUNKDUNK!
Neej, inte det också! Jag lät näsan sticka upp över täcket och såg till min förtvivlan att klockvisaren inte hade flyttat sig längre än till 7.34. Och nu gick lillebror igång med sitt kråmande framför spegeln samtidigt som han lät sitt technodunk dåna över hela övervåningen!

Jag gömde huvudet bland kuddarna, och försökte med all min kraft somna om igen. Men det var omöjligt. Så nu sitte jag här, ca en timme senare. Jag har hunnit med en frukost, sätta igång tvättmaskinen, gosat lite med hunden, städat lite på mitt rum samt rensat ut lite kläder ur min garderob!

Snart ska jag knata ner till skolan för att träffa Kvadraten och prata projektarbete. Men det är det enda jag kommer göra på skolan idag.. sen ska jag sova!


Det är skönt att vara 18 år och kunna bestämma själv när man är sjuk (skoltrött), men det kanske inte är helt rätt?

Manda