Så fort skolan sätter fart igen, vindarna vänder och löven gulnar. Ja, då kommer den där förjävliga Herr Snuva och klampar ohövligt in genom porten, utan att ens knacka först! 

Men trots att jag sa till honom att han verkligen inte var välkommen varken in i mitt hus eller förbi mitt immunförsvar så steg han på ändå. Armbågade sig förbi mitt kära försvar in till min näsa, mina öron och ner i min hals där han hela tiden ska envisas med att kittlas.

Nu tror jag att jag snart hostat upp både honom och mina egna lungor, för det börjar kännas lite bättre. Gäster som stannar för länge är alltid ett ganska jobbigt problem, framför allt när de kommer oinbjudna.

Trots att jag börjar bli bättre är jag inte så taggad för helg som jag brukar vara. Beror kanske på att jag inte är tillräckligt kry för krogbesöket vi hade planerat för morgondagen. Eller för att kvadraten inte har några roadtrips inbokade. Eller kanske för att jag längtar efter en mycket speciell person.

Men helgerna brukar alltid bli så bra, trots att det inte finns några planer. Kvadraten gör det vi är så bra på. Vi är spontana.

Mitt spontana jag skaffade en till piercing i örat idag. Imorgon kanske hon vill ha en tatuering!

Vi lever bara en gång, kom ihåg det.




Manda