Nu sitter jag i trädgården med laptopen i knät. Musiken dunkar antagligen ända ner till torget. Värmen fick mig att flytta stolen ner under äppelträdet och slänga byxorna i gräset. Vad har hänt? Är sommaren tillbaka?
Här sitter jag, nästan som den där tjuren. Fast han hade en korkek och jag har bara ett äppelträd. Men filosoferar gör jag ändå. Om allt mellan himmel och hav, men mest om vad som sker under vårt eget tak.

Det har varit en väldigt tuff period hemma, det är det fortfarande, men nu vet jag ändå att jag har många flyktvägar. Flyktvägar som jag antagligen kommer att behöva utnyttja fullt ut om det här ska fortsätta. (Tack!)

På nätterna ligger jag ofta vaken, jag har inte lust att sova. Jag vill klättra upp på taket och skrika allt vad jag har. Jag är inte ledsen, jag är inte rädd, jag är inte vilsen. Jag är bara rent ut sagt förbannad.



Hur klarar du dig? Jag kan hjälpa dig. Hoppar du så hoppar jag.