7,5 minuter - en halv evighet
3/4 av Kvadraten hoppade ikväll runt i en stor sal tillsammans med andra svettvilliga människor. Det var ett roligt jympa-pass som fick våra muskler att svälla till minst dubbla storleken och blodet att pumpa fort som fasen genom kroppen.
Efter en välförtjänt dusch begav jag och min vän Erika oss iväg mot Solarieöarna. Jag skulle nämligen testa på att sola i ett solarium för första gången! Vilket slutade i ett förfärligt äventyr för min del.
Erika visade mig hur jag skulle ligga, var jag skulle stoppa in pengarna och det lät som att det var lätt som en plätt.
Men när de blålamporna väl blinkade igång och jag skulle lägga mig på det konkava glaset greps jag av panik. "Skulle jag verkligen ligga direkt på glaset!? Borde jag inte ha köpt de där ögonskydden? Vad fan är det som låter!?" Men jag tvingade ändå ner mig själv till liggande ställning.
Det kändes rätt okej ändå, det ljummna glaset mot huden och fläkten mot fötterna, men när jag skulle stänga luckan..
Jag har länge plågats av min klaostrofobi. Den är inte att leka med. Och även denna gång bidrog den med att jag låg på helspänn med knogarna knytna, blundade hårt och svettades som en gris. Jag bara längtade till de där 7,5 minutrarna skulle ta slut, men det kändes som en evighet. Jag kollade på klockan, 1 minut hade gått och jag kände att jag inte längre klarade av det.
Så jag bestämde mig för att öppna luckan och sola ryggen. Nu kändes det med ens mycket bättre.
Det var antagligen första och även sista gången jag besökte solarieöarna!
Solstolen passar mig bättre!
Am
Efter en välförtjänt dusch begav jag och min vän Erika oss iväg mot Solarieöarna. Jag skulle nämligen testa på att sola i ett solarium för första gången! Vilket slutade i ett förfärligt äventyr för min del.
Erika visade mig hur jag skulle ligga, var jag skulle stoppa in pengarna och det lät som att det var lätt som en plätt.
Men när de blålamporna väl blinkade igång och jag skulle lägga mig på det konkava glaset greps jag av panik. "Skulle jag verkligen ligga direkt på glaset!? Borde jag inte ha köpt de där ögonskydden? Vad fan är det som låter!?" Men jag tvingade ändå ner mig själv till liggande ställning.
Det kändes rätt okej ändå, det ljummna glaset mot huden och fläkten mot fötterna, men när jag skulle stänga luckan..
Jag har länge plågats av min klaostrofobi. Den är inte att leka med. Och även denna gång bidrog den med att jag låg på helspänn med knogarna knytna, blundade hårt och svettades som en gris. Jag bara längtade till de där 7,5 minutrarna skulle ta slut, men det kändes som en evighet. Jag kollade på klockan, 1 minut hade gått och jag kände att jag inte längre klarade av det.
Så jag bestämde mig för att öppna luckan och sola ryggen. Nu kändes det med ens mycket bättre.
Det var antagligen första och även sista gången jag besökte solarieöarna!

Solstolen passar mig bättre!
Am
Kommentarer
Trackback