Äntligen har jag lugnat ner mig, det är inte lätt att altid vara ett nervvrak i vissa situationer. Nu ligger jag iallafall ner bäddad i min säng och just nu pågår det en enorm tankeverksamhet i mitt huvud. Jag har tänkt. "Behandla andra som du vill bli behandlad själv" Är ett så förbaskat bra uttryck. Jag börjar bli irreterad på människor bara lever sig igenom livet på en räkmacka. Låter andra göra allting, tar aldig åt sig nått för det är ju inte deras fel osv, osv. Det är ju inte rättvist för fem öre. Men efter den här kvällen har jag insett att om nån människa behandlar en illa, eller kanske inte illa utan mest blundar för saker och ting. Kommer ju inte hon eller han få nått tillbaka från mig heller. För det blir ju ingen glädje att hjälpa den personen då. För man får ju ingenting tillbaka.
Men somsagt det är ju tur att jag har insett det också. För just nu gäller det att hålla hårt på det. Då du kommer det inte bli lätt för dig. Jag har alltid trott att man ska behandla alla så, speciellt när det gäller människor som står en nära. Men då är man tillbaka där igen, jag bara ger och ger och vad får jag tillbaka!? Jo en tjurig människa som inte kan bestämma saker och ting själv. Kanske dags att ta tag i sitt liv, räkmackan försvinner tillslut eller så försvinner jag.

För det finns ingen finare glädje att hjälpa nån som man vet blir lycklig av det, för hjälper dem mig kommer jag alltid hjälpa dem. Det är så det är, punktslut

Jag finns alltid här för dom som alltid finns här för mig. Jag behandlar människor precis så jag vill bli behandlad. Håller hårt i mina guldkorn och sparkar bort dom som glider på den berömda räkmackan!

Nu signar jag ut.



Linnea