Lycka är att känna sig fri
Lycka är att bada
Lycka är att ha sommarlov
Lycka är att umgås med fina vänner
Lycka är att känna sig lycklig
Jag är LYCKLIG!

Man brukar ju säga att det är på kvällen som man är som mest filosofisk. Att det är på kvällen som alla oförglömliga låttexter skrivs och att det är på kvällen som det omöjliga händer.
Inte för att jag är speciellt filosofisk eller någon vidare låtskrivare, men jag kände bara för att kludda ner några rader om ingenting.

Sommarlovet har hittills varit det bästa i hela mitt liv och om jag inte har trott på att man kan hitta sina själsfränder tidigare, så tror jag definitivt på det nu! Jag är omgiven av så otroligt fina människor som jag aldrig i hela världen skulle vilja förlora och det gör den här sommaren oförglömlig! Skratt, bad, pizza, lyxshake, bilturer, kräftor (nu snackar jag solbränna) och allt möjligt vad man kan hitta på har jag redan upplevt och om det inte vore för att jag vet att det är 8 veckor kvar på sommarlovet, hade jag nästan kunnat börja plugget igen, för jag känner mig så otroligt nöjd men den lediga tid jag har haft hittills. Jag vill bara säga ett stort tack till er tjejer som gör min vardag till något alldeles speciellt och jag vet att den här sommaren kommer bli något alldeles extra!

Jahapp, det var min filosofiska stund det och nu ska jag dricka upp mitt te och krypa till sängs för att möta en ny härlig dag! Älskar er flickor och vi ses mañana! :D <3<3

// Erika

Dessa spelas flitigt i kvadratens närvaro :P Lovley!

Just nu sitter jag med en smaskig kopp te med Young folks i lurarna och tänker på vilken sjuk tur jag har som har sommarlov! Det känns som att det här sommarlovet kommer att bjuda på massor av skojigheter och för en gångs skull kommer ett lov riktigt behövligt.
Och precis när man började undra vart sommaren tagit vägen så vaknar man med solstrålar i rummet! Härligt!

Och sommarlovet har inte direkt börjat dåligt; det har hunnits med att fira en student, det har ätits glass, det har funnits tid till att umgås med underbara vänner och trots det har det bara gått några dagar på lovet. Jag tror faktiskt inte att jag kommer ha en enda tråkig stund den här sommaren! Eller kanske de stunder då jag sitter instängd på jobbet med mängder av osorterad post, men det har också sin charm och skojigt värre blir det när lönebeskedet dimper ner i brevlådan i augusti!

Och på tal om jobb så vill jag passa på att säga grattis till Amanda, som fick sitt livs första sommarjobb igår! Skitskojigt tycker jag och det är hon värd efter allt slit!

Nehej, nu har jag inte tid att sitta här och sega för nu ska jag ut i solen och njuta!
Puss och kram skumbanan!

// Erika


Jeansen åker av! Nu är det på med bikini och ut och gassa i solen som gäller!

Gaahh jag blir tokig, gissa vad som hände i morse jo jag vaknar upp med sprängande migrän, värför??!! Så det var bara att ta en liten mirakel tablett och sedan dra täcket över huvudet och sova, så vaknade jag nu och känner mig lite bättre har fortfarande förskräkligt ont i huvudet, vilket är super tråkigt då jag skulle till världens bästa Erika och ha myskväll! Ni får ha det bäst tjejer i kväll så får vi träffas imorgon!! Älskar er!!

//Linnea<3

Giiirls ! Nu, för ett par timmar sedan började vårat sista sommarlov! Blandade känslor inför detta måste jag säga. Det negativa e just de att det är det sista, buhu! :(
Men däremot kan vi se fram emot vår underbara student och att detta sista sommarlov kommer att bli det allra bästa ;D
Det känner jag på mig, kvadraten kommer att vara tillsammans i ur å skur. Å när solen ligger på så degar vi som paddor på stranden, när regnet faller sitter vi hopkurade i soffan framför en film å när allt annat skiter sig så finns vi där för varandra.
Jag kan knappt vänta på att alla planerade aktiviteter ska sätta fart. Vår roadtrip till Danmark, är ett exempel som jag kommer att minnas i all oändlighet.

Tyvärr fick jag inget sommarjobb, men jag får leva som en lycklig fattiglapp och acceptera min tajta budget som den är. När jag väl är inne på att acceptera saker som de är så vet jag att både jag å några andra kvadratflickor har svårt att göra det när det gäller killar;D  haha. Ingen nämnd ingen glömd.

Men som tur är så bjuder sommaren på mycket gottigt, å blandgodis e helt klart min favorit, många olika sorter och smaker..(tror ni fattar vad jag menar(; )

Mandiz

 
Bara att moffla i sig av det goda ! Jag älskar sommaren!

Imorgon smäller det! Det är dags för den stora dagen och med den kommer sommarlovet!
Jag har fortfarande inte hunnit fatta att vi faktiskt kommer att va lediga  i 10 veckor framöver och det känns ganska overkligt men också sjukt skönt!
Så just nu står jag och provar min skolavslutningsoutfit och har lite ångest över att jag inte tänkt på sånt tidigare!
Och på fredag är det dessutom dags för studentfirande för syrran och det har jag inte heller hunnit tänka någonting på!

Men det jag vet är iallafall att sommarlovet kommer ovanligt passande och det ska bli sjukt härligt!

Och snart ska jag iväg och prova på judo för första gången i mitt liv och det kanske inte är det smartaste jag gjort om jag kommer till skolavslutningen helt sönderslagen, men det ska bli skojigt eftersom hela kvadraten kommer va där!

Nej nu måste jag gå och packa! Puss!  

Här sitter vi, med två koppar kaffe.
Erika visslar till Young folks, de låter inte som fågelsång direkt...
Men låten är i alla fall skön.
Dagen har varit chill.
Kanske lite för chill.
Vi har blivit inspanade av gamla gubbar.
Inte så läckert.
Sen har vi kommit på vilken trist stad nypan är.
Vi saknar våra flickor.
De solar.
Ikväll ska vi på filmkväll.
De blir niice.

De va allt för idag. 


Puss.


                                                           

Det är en sak som jag har gått och tänkt på jätte länge, hur känslig jag egentligen är, alltså ni ska bara veta. Just nu har jag precis kollat på två The Hills avsnitt och tårarna bara rinner inte för att någontilng är speciellt sorgligt utan det är bara känslosamt. Jag har gråtit alltså flera gånger idag nu, när jag fick reda på att att jag klarade körkortsteorin och för lite andra saker! Då börjar jag fundera och det är verkligen sjukt skönt att bara gråta ibland. Man känner sig liksom lättad, även fast det somsagt inte är för något sorgligt utan bara allmänt. Sen ibland kan det gå flera dagar eller veckor då jag inte gråter. Aja det är bara lite som jag har tänkt på så här på kvällen, nu ska jag sova! XXX


//Linnea<3

Efter att ha suttit framför dumburken i några timmar tillsammans med sockor på fötterna och en mjuk filt, gick jag upp för att proppa i mig några piller och stoppa om mig själv. Det kändes som den ända återstående utvägen, för att komma bort från de hemska vardagsbekymmrena som kompletteringar och försenade inlämningsuppgifter.

Klockvisaren hade inte flyttat sig särskilt långt när jag vaknade av en massa bullrande. Yrvaken som jag var så var det svårt att lokalisera ljudet. Det kom varken från vinden eller nedervåningen, det var väldigt nära...
OjsanHoppsan ! Det var i skallen det brakade. Satan i gatan va det gjorde ont !!
Jag trevade efter paketet med de dunderstora tabletterna på nattduksbordet, men där fanns ingenting. Ner på alla fyra för att kolla under sängen. Nej, inte där heller. Det kändes som det var bråttom! Tänk Amanda, tänk ! Jag satte mig med en duns på den kalla parketten med huvudet i händerna. Jag kände mig som Nalle Puh. En björn med alldeles för liten hjärna. Svarta prickar började dansa framför näsan på mig och jag visste inte vart jag skulle ta vägen, vem fan har tagit mina piller !!? Plötsligt började en liten idé växa i skallen på mig. Borde inte vi ha ett litet medicinskåp någonstans i den här gigantiska kåken?
Jag halvsprang ner för trappan, fortsatte ut i hallen, halkade på trasmattan som låg i en hög och slog knäet i en tröskel. Jag gjorde vad jag kunde för att kväva ett tjut. For upp igen när jag hörde ett ljud. Vad är det som låter? Något krafsande och rivande, lät det som. Jag tänkte tillbaka på en av serierna jag kollat på för ett par timmar sen. Tänk om någon har kommit för att skära av mig tungan !? GULP ! Ljudet kom utifrån. Jag smög in i det nästan helt svarta vardagsrummet. Det ända som gav ifrån sig ljus var månen som kastade spöliknande skuggor på golvet. Jag famlade efter sopkvasten som brukar stå i hörnet och inte göra någon nytta. BINGO ! Nu var jag beväpnad. Jag smög mig närmre ljudet och funderade över varför vi inte skaffat en taklampa till det här rummet.
En skugga dök upp i fönstret men försvann lika snabbt. Det var någon där ute ! Jäklar ! Det lilla jag hann se skvallrade om att det var någon som var väldigt lång eller som hade varit smidig nog att klättra på klätterväxterna som kringlade sig upp för fasaden. Denne hade också något vapen, något som liknade en kniv eller en långpipad puffra! Jag kände hur benen ville springa upp och krypa under det vara täcket igen. Men att den alltid lika nyfikna jag vill gå lite närmare glasrutan. Försiktigt smög jag fram till soffkanten, jag kände hur mitt grepp om soppkvasten fick knogarna att vitna. Nu var jag nästan framme. Jag behöver bara luta mig fram lite för att kunna kika ut och se om det satt någon och lurade där. Men precis när jag skulle trycka nosen mot rutan kom skuggan upp igen och vips som det var så vek sig benen på mig och jag föll bakåt, ner på rygg på golvet. Jag försökte andas lugnt och ställde mig upp.
Ljuden fortsatte men nu hade jag förstått vem som var där ute och spelade mig ett spratt. Jag gick fram till fönstret igen, den här gången utan kvasten i högsta hugg och ryckte upp fönstret. In hoppade katten. Med svansen rakt upp i vädret och listiga ögon visade hon hur stolt hon var över att ha skrämt mig, eller kanske bara över att komma in, men ändå, det kändes som att hon skrattade åt mig där jag stod med min stora T-shirt och mitt ruffsiga hår, huttrandes från vinddraget utifrån.
En våg av smärta påminde mig om varför jag hade gått ner från första början.
När jag hade några piller i magen och några extra bredvid sängen, lät jag duntäcket sluta sig kring min kropp.
Efter att ha legat i sängen sömnlös mestadels av natten låg jag och stirrade på väckarklockan, med varje sekundtick dånade det i skallen på mig. Tillslut slog den om till 6:45, larmet gick igång och jag satte mig upp.
Frukosten var på bordet när jag, hostandes, kom ner i matsalen. Mamma gav mig en blick som betydde "Håll dig borta ifrån mig".  
Med en trött suck satte jag mig vid bordet och berättade om mina nattliga bestyr, alla stirrade och det ända som avbröt mig var mina egna hostningar och sörplanden på téet.
Jag visste vad som skulle ske när jag själv tystnat: mor min skulle stoppa in en termometer i gapet på mig, ge mig hostmedicin, snytpapper, lite fler piller (ja, jag vet jag äter alldeles för mycket av sådanna) och stoppa ner mig i sängen igen.
Så är det i den Dahlgrenska familjen. Är man sjuk, framför allt om man har migrän, så stannar man hemma och jobbar så mycket man kan hemmifrån, istället för att somna på lektionerna och inte göra någon nytta.

Så det var så det fick bli, jag sörplade i mig det sista som fanns kvar i muggen och klampade upp för trappstegen. Jag hatar att vara hemma från skolan, där finns inga kompisar. Men när jag stod framför sängen så såg den väldigt inbjudande ut. Det kanske inte skulle skada att försöka sova lite till? Jag hade ju i alla fall 6 timmar att ta igen från inatt.
Nästa gång jag vaknade var det av en massa buller och brak, men inte samma som sist. Det här kom utifrån. Attans ! Dem hade jag glömt bort. Jag kikade ut genom springan i gardinerna och mycket riktigt, snickarna var i full gång med att riva, såga och göra allt för att jag inte skulle får sova mer. Fy fanken. Aja, inte mycket att göra åt.
Det finns bara ett sätt att fixa det här på. På det Amandianska sättet: Slå på datorn och skriv utav bara helvete !
Nu känns det en smula bättre.
Tack och Hej Leverpastej !
Mandiz