Sitter hemma hos mormor och morfar i deras mysiga lägenhet som ligger i utkanten av vår kära huvudstad. Kall, stel och fortfarande en aning illamående efter gårdagen sitter jag nu här framför den otroligt sega datorn (trodde att det inte existerade långsammare datorer än de vi har hemma!) i väntan på att de äldre ska komma hem från systemet. Efter att kvällens dryck inhandlats blir det nog en tur på stan, shopping var ordet!

Det var riktigt roligt och flummigt igår, och så hade det väl fortsatt även efter tolvslaget, om det inte hade varit så att det gick lite för fort..! Men sånt händer även den bästa!

En chrilleboooi-puss till söta Linnea som körde hem mig! Tack !


/Manda

Jag stoppade ner näsan i glaset och doftade på vinet som kyparen precis hällt upp i mitt glas. Jag skulle kunna säga att doften var mullig och sval i grönäpplig stil eller att smaken hade sötmogna men svala pärontoner och små kaffetoner, precis som jag hört pappa säga så många gånger.
- Smakar jättegott, sa jag och nickade åt mannen i det fläckiga vita förklädet.
 Han fyllde på glaset och log. Han tänkte säkert att han gjort ett bra val. Men för att vara ärlig så hade han säkert kunnat ge mig ett korkskadat vin och jag skulle säkert inte kännt någon skillnad.

Det är svårt att känna sig vuxen när man inte lärt sig livets alla begrepp och sånger. Jag kan dricka vin, jag tycker att det är riktigt gott också, men jag kan fortfarande inte säga om det smakar regnskog eller har inslag av stall i doften.

Nu hoppas jag att ni ser detta som en metafor. För det jag egentligen menar är att det finns så himla många saker som man kan göra men inte helt ut eftersom att vi inte förstår det. Vi är inte fullärda, och kommer aldrig bli.

Men så länge vi inte snackar religion, så är jag mer än villig att lära mig av alla livets erfarenheter! Jag vill lära mig, öva, bli bättre och bli bäst. Precis som min far, som blev utsedd till Årets Bästa Företagare i Nyköping i år! Bra jobbat pappi!


Tyckte att jag kände smaken av grön äpplighet.. kan det stämma?

Manda

Tell me why?
I don't like Mondays.
Tell me why?
I don't like Mondays.
Tell me why?
I don't like Mondays.
I want to shoot
The whole day down, down, down... shoot it all down!!


Från ingenstans så kom jag på att ge er rådet att lyssna på The Almost - bra skit!

Precis hemkommen från en promenad med hunden i höstkylan. Så underbart att kunna skutta runt och sparka i de färgglada löven och göra rökringar (nästan) utan rök!
En långprommenad i skogen ska jag absolut hinna med i helgen!

Just fan, det är ju helg nu! Fan va skönt. Den här helgen ska jag verkligen sluta tänka och bara njuta. Så se upp alla där ute, Amanda har helt stänkt av hjärnan och tänker inte bry sig om något annat än att må bra!

You can talk all you want
But my skin is really thick
I'm the leader of the crowd
And my game is really slick
I'm unstoppable, unstoppable!!

//Erika

Nu har jag, liksom Lexi, en blogg vid sidan om Kvadraten. Så kika gärna in på www.pointless.devote.se !

Jag kommer självklart inte sluta blogga på Kvadraten (;

Manda

Det snurrar i mitt huvud just nu av oändligt många tankar..

Tur att Kvadraten finns just nu.

Dom säger lyssna till ditt hjärta men jag vet inte äns vad mitt hjärta känner. Kommer jag göra rätt eller helt fel?

Igår hade mitt huvud drabbats av de vanliga syndromet "måndagströtthet", som oftast inträffar en gång i veckan på just måndagar. Denna "sjukdom" brukar medföra symptom som social okompetens, arga blickar och en förmåga att slänga ur sig spydiga kommentarer hit och dit. I och md att jag förklarat detta så hoppas jag att ni som känner er drabbade förstår.

Men trots denna trötthet satt jag kvar framför datorn in på småtimmarna igår, utan någon speciell anledning förutom den att jag hade lust till det.

När jag väl kröp ner under täcket och lade mitt tunga huvud på kudden somnade jag på minuten! Sov som en stock gjorde jag också.. i några timmar.

Det var fortfarande mörkt, näst inpå kolsvart i mitt rum när jag vaknade av något hemskt ljud. Jag låg kvar och undrade om jag hade hamnat mitt i en skräckfilm, ljudet kom närmare och närmare. Efter några långa sekunder kände jag igen ljudet. Det var den förbannade väckarklockan såklart! Först nu förstår jag vad Lexi menar med att melodin jag använder som alarm på mobilen är så skräckinjagande.

Jag tog upp luren från golvet, och stängde av alarmet. Såg att jag tydligen hade somnat med den i handen medan jag skrev ett sms. Men så långt som att skicka iväg det hann jag inte innan ögonen föll ihop.

Klockan stod på 7.16, otroligt att det kan vara så mörkt så här dags! Min lust att gå upp, klä på mig och gå till skolan tangerade just nu med noll. Varför ska jag göra det för, när sängen är så otroligt skön, varm och gosig!?

Trots detta kämpade jag mig upp, drog på mig sockar, och klampade ut till datorn. På tre klick och en scroll hade jag helt plötsligt fått en ledig dag. Fantastiskt.

Hann knappt krypa tilbaka under täcket innan nästa alarm gick. Mamma. Som skrek åt mig att gå upp. Jag svarade att jag var på väg (vilket jag inte var).
Ååh, underabara, varma duntäcke vad jag älskar när du håller om mig och värmer mig...

du-DUNKDUNKdu-du-DUNKDUNK!
Neej, inte det också! Jag lät näsan sticka upp över täcket och såg till min förtvivlan att klockvisaren inte hade flyttat sig längre än till 7.34. Och nu gick lillebror igång med sitt kråmande framför spegeln samtidigt som han lät sitt technodunk dåna över hela övervåningen!

Jag gömde huvudet bland kuddarna, och försökte med all min kraft somna om igen. Men det var omöjligt. Så nu sitte jag här, ca en timme senare. Jag har hunnit med en frukost, sätta igång tvättmaskinen, gosat lite med hunden, städat lite på mitt rum samt rensat ut lite kläder ur min garderob!

Snart ska jag knata ner till skolan för att träffa Kvadraten och prata projektarbete. Men det är det enda jag kommer göra på skolan idag.. sen ska jag sova!


Det är skönt att vara 18 år och kunna bestämma själv när man är sjuk (skoltrött), men det kanske inte är helt rätt?

Manda

Morgonen startades med fjärilar i magen och en puls som var mycket högre än normalt, men klockan 11.15 gick jag lycklig ut från Körskolan med ett bevis på att Uppkörningen är bokad. Fy fanken va skönt det känns, men som vanligt kommer jag säkert göra en jättetabbe och misslyckas, men jag hoppas att jag för en gångs skull ska kunna hålla mina nerver (och mina klantryck) i styr, så att jag får det efterlängtade kortet snart och slipper trängas på bussar med svettiga gubbar, skrikande småbarn och tjuriga busschaufförer. 
Men jag har ju trots allt tagit mig så långt som till en bokad uppkörning och trots punkteringar, misslyckade vändningar, panikbromsningar och annat skoj, så är jag faktiskt riktigt nära en uppkörning nu och jag är mer än glad! 

Men nu ska jag återgå till lektionen (som för övrigt är dötrist) och försöka göra någon nytta! 

 // Erika

Här har ni en skoj bild från krogen i fredags! Skoj var det allt ! Hahaha, kolla in fyllot i mitten !!;D



Denna bjuder jag på..!

Fest botar allt, taggar inför fredag ! :D

Ortoligt hur allt kan vända på bara några sekunder. Hur hela ens värld verkar vändas upp och ned av bara några få ord.

Mitt tidigare inlägg idag känns nu så himla flummigt nu. Hur kan man inte oroa sig!? Jag oroar mig för att sjunka ner i något jag inte klarar av att ta mig upp ur igen.


<3 Världens bästa Milton


Vette fan om jag orkar alltså..!

Nu sitter jag här igen, det söndag. Tekoppen är tom och ljuset från datorn lyser upp rummet. Regnet smattrar med jämna mellanrum mot runtan och gamla favoriter spelas upp i Spotify. I denna nostalgi jag dras in i kan jag inte låta bli att sitta här och bli lite filosofisk. Eller jag känner mig så i alla fall.

Tankar som dimper ner i mitt knä är såna som hur livet såg ut för bara några år sedan och hur förändrat det är idag. Hur kommer mitt liv att se ut om 5 år? Vilka kommer finnas kvar i mitt liv? Vilka kommer bara vara ett litet kapitel i min kommande memoar och vilka kommer följa med som en röd tråd genom hela boken? Kommer det att lyckas?

Ja, ni förstår säkert att jag får ganska ont i knät av alla dessa stora och tunga tankar.
Men det bästa är att jag inte behöver ha dem där. Jag kan lägga ner dem på golvet så länge, för jag bryr mig inte.

Jag deppar inte över att mitt liv förändrats, eftersom att allt blev så bra. Jag oroar mig inte om vad och när jag ska läsa vidare. Det löser sig alltid! Jag oroar mig inte över vilka som kommer finnas i mitt liv om 5, 10 eller 15 år. Jag vet att de som betyder något särskilt kommer att finnas där! Jag vet att så länge man lägger sin själ i något så lyckas det, oftast.



Allt kommer att bli fint Manda

Nytt attentats försök mot club tellus i morse, idiotiskt, men det stoppar inte Kvadraten! Vi kommer gå dit i dag och dansa hela natten lång i höga klackar. Så det så. Det ska bli super ikväll!

<3

Tacos. Vin. Drinkar. Musik. Dans. Smink. Plattång. Outfits. Skratt. Trams. Tjejer. Underbart. Påfyllning. Dunkdunk. Klackarna i taket. Tagga. Utgång. Rök. Dansgolv. Baren. Folk. Lampor. Disco. Mer dans. Påfyllning. Leva. Hoppa. Dansa. Inte sitta still. Lite för mycket. Var är mina nycklar? Jag har tappat bort min mobil! Alla börjar springa runt, runt. Kan inte hitta min drink eller pojkvän! Vilken klubb är vi på? Jag minns inte. Men det är okej. Dansa!





bilder från Le Smoke

When I fall asleep with his arms wrapped around me,
my head on his chest listening to his heartbeat,
fingers entwined, I feel so safe,
so protected and loved that
I never want this feeling to end...

Manda

Sitter och funderar på om vi för all framtid kommer hamna i den sitsen att det finns så mycket andra saker man vill göra än de vi faktiskt måste göra. Antagligen är det så.
Försöker sitta och nöta in allt som har med bokföring, bokslutstablåer, kassarabatter och amorteringar att göra. Men det går inte så bra som jag skulle önska att det gjorde.

Det känns som att tankarna hela tiden vandrar iväg till lugnare ställen där smällarna från när min lillebror sitter och rockar loss på guitarhero inte existerar. Där ingen bryr sig om bokslut. Där jag kan lyssna på den musik jag vill, hur högt jag vill. Där ovälkomna prov accepterar att de är ovälkomna. Där det bara är du och jag tillsammans med höstens regn smattrandes mot glasrutan.

Gör misstaget att ta blicken från fönstret och ser mina tjocka ekonomiböcker. Drömmarna skingras och jag dras tillbaka till verkligheten igen. Får väl lov att försöka lite till..

Manda